tisdag 29 december 2009

Spenat my ass!

Jag har blivit klen.... Så klen så att jag kan dra axeln ur led på mig själv utan några större ansträngningar. Hm..hur fan kunde det här hända! Jag har aldrig varit så här svag. Från att träna varje dag till att träna....noll! Enligt mig själv så har det inte med brist på självdiciplin att göra utan det handlar mer om prioritering vad jag ska göra på min obefintliga fritid..Ja det har väl blivit saker som skola, jobb och dylikt. Kul... Ne skit skulle jag vilja säga! Jag har gått ner en hel del i vikt. Det rör sig antagligen inte bara om ryggfett och gäddhäng utan även om en hel del muskler. Då är det kanske inte så konstigt att man kan skrämma min axel ur led...thats right...den blev skrämd ur led. Nu när ni vet bakgrunden kasnke ni kan hålla er för skratt då jag berättar storyn bakom mitt värsta uppvaknande ever.

Story bakom mitt värsta uppvaknade ever:
Jag hade suttit och pluggat hela eftermiddan. Då jag måste ha helt tyst runt mig när jag läser och då köksklockans tickande verkade ha högre decibel än ett tunneldisco så valde jag att använda öronproppar. Jag var trött då min sömn hade blivit störd (som vanligt) natten innan. Så jag bestämde mig för att fortsätta läsa i sängen. (Undra om det någonsin har varit ett bra alternativ...)anyway..jag somna så klart. Vid halv 10 kom emmy hem från jobbet och tydligen hade hon ropat när hon klev in. Jag hörde inte så klart i och med att jag hade somnat med de där jävla öronpropparna. Då jag slår upp ögonen står hon ca 30 cm från mitt ansikte..Jag måste ha legat konstigt för jag flög upp (på riktigt flög upp) ur sängen och drog till så hårt med armen så axeln drogs ur led. Först skrek jag av rädsla därefter av smärta och Emmy fattade så klart ingenting. Men hon förstod ganska snart när jag inte slutade skrika. Det hela slutade alla fall med en tripp till akuten för att svinga åbäket på rätt plats igen. Därefter väntade en vecka med mitella.. Det var ärligt ett av de värsta uppvaknande jag vart med om hitills. Emmy är numera förbjuden att skrämma mig igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar