Norrbaggar

Bor för tillfället i Oslo i en väldigt liten trea på ca 45 m2. Lägenheten är utrustad med ett "kök" som är mindre än mitt kokskåp på tegnérgatan (Alltså inte särkillt stort) och vi är fyra pers som delar på denna minimala yta. Trots det så har det gått förvånadsvärt bra att bo ihop!( är visserligen bara min andra vecka så det kan ju hända att vi kommer vilja ha ihjäl varandra snart) Bor visserligen med tre norrlänningar så förhoppninsvis kankse vi kan reda ut diverse problem utan att använda oss av allt för många onödiga konversationer.
Den här veckan har jag jobbat kväll vilket innebär att jag går upp senare än mina rumskamrater och när jag kommer hem så sover dem eller så är dem på väg att gå och lägga sig. Självklart har dom hunnit gjort massa kul saker på dagen när jag jobbat som tex dragit ihop en massa folk och åkt ut och grillat vid en idyliskt bad/camping/grill plats som inte ligger så långt härifrån. Men jag är inte bitter. Speciellt inte nu när jag sitter helt själv i lägenheten och kollar ut på det gråmulna oslovädret utanför. Hade det vart fint skulle jag minsann skaffa mig en egen grill och åkt ut till den idyliska grillplatsen och grillat själv! Men men. Kan alla fall trösta mig med att det är pridevecka så idag ska jag gå och spana in vad pridepark har att erbjuda.Verkar som det blir lite föreläsningar, standup och allsång. Hm inte varje dag man står och sjunger allsång tillsammans med massa norska bögar och flator i oslo. Kan bli spännande. Tyvärr så förstår jag inte norska än så vi får hoppas att ingen börjar prata med mig. Jag kommer svara (som till alla andra norrbaggar som har försökt frågat mig något) med ett skevt leende och en nickning följt av en hel del funderingar kring vad fan han sa egentligen.
Tyvärr så har jag en aning ont i hjärtat för tillfället. Känslan av otillräcklighet smyger sig över mig. Trots att jag är beredd att ge allt jag har så har jag förstått att jag inte kan laga nåt som gick sönder för länge sen.Det spelar ingen roll hur mycket jag än anstränger mig. Otillräcklig. Maktlös. Det gör ont att inte kunna laga och den enda anledningen till att jag släpper taget är för att jag älskar dig.

Så. Dags att ta tag i mitt liv.